fbpx

Rätten till rena och ändamålsenliga arbetskläder

Vårdkläder, arbetskläder inom vården - Textilia

Vård & Omsorg

För många av de hårt arbetande inom hemtjänsten kom det nya kravet den 1 januari 2016 som en efterlängtad föreskrift. Nu ställs det samma krav på arbetskläder för hemtjänst, särskilda boenden och vissa LSS-boenden som på resten av sjukvården. Kraven innebär bland annat att arbetskläder endast får bäras i arbetet, arbetsklädernas ärmar ska vara korta och att arbetskläderna ska bytas dagligen.

Genom mina egna erfarenheter som sommarvikarie på en vårdavdelning på ett sjukhus inom Örebro läns landsting samt inom hemtjänsten i Jönköpings kommun, så anser jag att det finns många likheter i arbetsmomenten och de hygienrutiner som behöver tillämpas. Att det tidigare ställts olika krav gällande att bära arbetskläder, hur ofta de ska bytas och vem som ska tvätta dessa beroende på om man vårdar patienten i hemmet eller sjukhuset, är svårt att förstå.

Otydlig vem som har ansvaret

Idag är vårdrelaterade infektioner ett stort problem samtidigt som antibiotikaresistensen ökar. Att det har dröjt till år 2016 innan detta krav ställts kan man förundras över. Inte minst med tanke på att personal på andra kommunala förvaltningar som t.ex. vaktmästare, parkskötare och lokalvårdare sedan långt tillbaka tillhandahålls arbetskläder av sina arbetsgivare.

Vi som arbetar inom textilservice har sedan de nya kraven kom sett en ökning av kommuner som nu upphandlar arbetskläder till sin hemtjänstpersonal. Men tyvärr verkar det som om vissa kommuner tvekar i besluten att upphandla tvätt och hyra av arbetskläder för hemtjänstpersonalen. Det kan ha sin grund i de två rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som kommit under året.

Frågan i det första målet (HFD 1376-1308-15) var om en arbetsgivare kan förläggas att tillhandahålla arbetskläder i syfte att minska smittspridning. Frågan i det andra målet (HFD 624-15) gällde om Arbetsmiljöverket har författningsstöd för att förelägga en arbetsgivare att ansvara för tvätt av arbetskläder i syfte att förebygga smittspridning.

På ren svenska handlar de båda målen egentligen om vem som ska ”stå för notan” för arbetskläderna och för tvätten av dessa.

Viktigt att se totalkostnaden

Tyvärr blev utgången i de båda fallen inte vad som kan önskas. Det förkunnades att en förutsättning för att en tillsynsmyndighet inom ramen för sin tillsynsverksamhet ska kunna meddela bl.a. föreläggande eller förbud är att åtgärden i fråga har författningsstöd, dvs. beslutet måste ha stöd i lagen. HFD ansåg att varken arbetsmiljölagen eller med stöd av lagen beslutande föreskrifter reglerar uttryckligen arbetsgivarens ansvar för arbetskläderna.

Vi har alltså hamnat i en situation där krav på arbetskläder inom hemtjänsten finns men det är inte stipulerat att det är arbetsgivaren inom kommunen som ska betala notan för kalaset.

Om arbetsgivarna bara lyfter blicken och ser den totala kostnadsbilden inom vården tror jag att frågan skulle få ett förlikande slut. Huvudskyddsombuden i det första rättsfallet summerade det hela väldigt tydligt anser jag.

”Med hänsyn till risken för smittspridning är det motiverat att kräva att särskilda arbetskläder används och att dessa inte får användas utanför arbetet. Om arbetsgivaren inte tillhandahåller arbetskläderna kommer arbetstagarna att drabbas av en inte obetydlig merkostnad som är direkt motiverad av arbetsmiljöhänsyn.”

 

/ Sofia Stark

3 kommentarer på "Rätten till rena och ändamålsenliga arbetskläder"

  1. Mahnaz skriver:

    Hej mitt namn är Mahnaz jag har en stor intrese attjobba hos er.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.