fbpx

Spegel, spegel på väggen där…

Mörkt landskap, en person håller upp en spegel framför ansiktet - Textilia

Vård & Omsorg

En grundregel inom upphandling är att en utvärderingsmodell bör vara utformad så att resultatet speglar de faktiska kostnaderna som den upphandlande myndigheten har att räkna med under avtalet. Utvärderingsmodellen ska därmed avspegla verkligheten. Vad är det då vi ser i spegelns reflektion gällande den nakna sanningen?

Jag har under mina sju år som anbudsskrivare på leverantörssidan arbetat med och svarat på många olika typer av förfrågningsunderlag och därmed sett många olika varianter av utvärderingsmodeller. En del utvärderingsmodeller har varit bra och en del har varit, hm, mindre önskvärda, där man ibland undrar vad det är för spegelbild de egentligen ser. Sen har det funnits de underlagen där utvärderingsmodellen avspeglar självinsikt, drivkraft och mod och är av högsta kvalitet.

Bedöm utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas

När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud enligt principen bästa förhållande mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas. Anknytning till det som upphandlas kan exempelvis gälla kvalitetsaspekter, miljöaspekter och sociala aspekter.

Dock har den upphandlande myndigheten inte en obegränsad valfrihet här. Tilldelningskriterierna måste även säkerställa en effektiv konkurrens.

Ingen lätt bedömning

Vad utgör då egentligen grunden för det bästa förhållandet som säkerställer konkurrens? Frågan är definitivt inte lätt, vilket kan avseglas i de överprövningar som sker gällande utvärderingsmodeller som anses bryta mot någon av de grundläggande principerna i LOU.

Om du ser det själv i spegeln, skulle du tydligt se vad grunden är för det bästa förhållandet mellan dig och din partner/vän/förälder/barn som samtidigt säkerställer att du inte favoriserar? Eller blir bilden kanske lite suddig?

Bästa förhållandet ligger i förmågan att utvecklas

Jag anser att grunden för det bästa förhållandet ligger i förmågan att utvecklas. Att utvecklas tillsammans och inte stanna på samma plats.

Livet står inte still och du möter både framgångar och motgångar vilket gör att du utvecklas, och de förutsättningar du gick in i förhållandet med är inte samma några år senare. Jag kunde inte låta bli att googla på frasen ”bästa förhållandet” och fick självklart fram många träffar. Min blick fastnade dock på en coachingsida för förhållanden där det stod ”Ett förhållande är inte en plats att vara på, utan en ständigt pågående process att delta i. Du har liksom inte spräckt målsnöret genom de magiska orden ”nu är vi ihop”, det är snarare där loppet börjar!”

Poängsätt utifrån vad som kan utvecklas under avtalstiden

Vad är det då egentligen jag vill säga med detta inlägg om utvärdering av ett anbud som ska avspegla verkligheten, grunda sig på det bästa förhållandet och samtidigt säkerställa en effektiv konkurrens?

Det jag vill säga är att om man ska nå bästa förhållandet mellan pris och kvalitet där utvärderingskriteriet exempelvis berör miljöfrågor och kvalitet, anser jag att poängen inte bara kan handla om var leverantören är nu ex ”5 poäng om ni är ISO certifierade eller liknande”. Utvärderingskriteriet och poängsättningen måste även handla om vad som kan utvecklas under avtalstiden, dvs hur ser framtiden ut? Om utvärderingsmodellen ska avspegla verkligenheten, vad företaget kan erbjuda gällande miljö och kvalitet när avtalet börjar mot var det kan vara när avtalet slutar måste utvärderingen innehålla utveckling under avtalstid.

För med handen på hjärtat är det väl inte är riktigt samma spegelbild som möter dig när du är 20 som när du är 30?

/ Sofia Stark

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *