”Byxor kom först på 80-talet” – intervju med Marlene Kerber, Region Örebro län

15 september, 2017, Vård & Omsorg

Marlene Kerber arbetar som textilsamordnare och koordinator i upphandlingsfrågor inom Region Örebro Län. Hon har lång erfarenhet från vårdyrket, först som undersköterska på akuten och sedan efter erlagd sjuksköterskeexamen 1994 som sjuksköterska. Vi träffas på hennes kontor på Örebro universitetssjukhus för att prata om arbetskläder och hur hon ser på modet inom vården genom tiderna och vad hon tror om framtiden.  

”När jag började inom vården var det klänning som gällde, den så kallade Eivorrocken. Den var dubbelknäppt och som om inte det var nog så satt knapparna bak. Den var inte speciellt bekväm men det var den som fanns att tillgå. Byxor kom först i början på 1980-talet. Och jag minns att de var med resår i midjan och hade pressveck” berätta Marlene.

Inför sin examen, berättar Marlene, att hon och hela hennes årskurs lät sy upp den traditionella ”Örebrofracken”. Varje skola hade sin egen speciella ”frack” men i grunden var det i princip samma sjuksköterskeuniform som funnits sedan mitten av 1800-talet och som användes av Florence Nightingale och hennes gelikar. Örebrofracken använde Marlene då hon tog sin examen men det fanns även en lång tradition på akutmottagningen.

Marlene Kerber, RÖL

”Sedan många år tillbaka fanns en tradition ibland sjuksköterskor att arbeta i sin frack, alternativt den blå arbetsdräkten med vitt förkläde, på julafton och juldagen. Idag finns inte denna tradition kvar och det är väl tur det för fracken var extremt obekväm och ohygienisk. Tillverkad i svart ull, vita manschetter, vit krage, en brosch för att hålla ihop kragen och en hätta, som man var tvungen att fästa med hårnålar.”

Alla såg mer eller mindre ut som julgranar

Marlene poängterar att man tydligt kan se hur modet inom vården förändrades genom att titta på 1950-talets strikta traditionella blå sjuksköterskeuniform som successivt blev kortare och kortare. I början av 70-talet var samma uniform i princip en minikjol. Och riktigt galet blev det på 1980-talet.

”Under 1980 talet upplever jag att det inte fanns några riktlinjer. Eller det fanns såklart men följsamheten var inte speciellt stor. Man fick se ut i princip som man ville. Alltifrån nagellack, ringar och stora smycken. Alla såg mer eller mindre ut som julgranar. 1980-talet var även då man började införa engångsartiklar så det var verkligen en tidsperiod av slit och släng.” 

Färgkoder för hierarki

Marlene fortsätter berätta om hur hon upplevt att arbetskläderna historiskt inte bara var ett plagg utan även skulle visa var i hierarkin du befann sig. Allteftersom att kläderna blev mer likriktade försökte man hitta andra sätt att visa rang som exempelvis färgkodade namnskyltar där röd var sjuksköterska, svart läkare, blå undersköterska och grön elev.

”Tack och lov så ser vi inget av detta idag. De var ju inte till för patienterna utan för att upprätthålla en intern hierarki. Idag är det teamwork som gäller och man arbetar tillsammans med insikten om att alla i gruppen har sin funktion att fylla. Då är dessa symboler inte längre viktiga.”

Utvecklingen framåt kommer fokusera på material snarare än utformning

Dagens arbetsplagg har fokus på funktion och ekonomi. Enligt Marlene skall det inte finnas för många olika varianter och region Örebro län jobbar hela tiden med att få ner artikelfloran och antal storlekar. Exempelvis har man idag 28 olika storlekar på byxor som Marlene vill få ner till 10. Mörka plagg undviks helt enligt krav från vårdhygien. Inom Region Örebro Län är plaggen vita eller blå. På frågan om Marlene tycker att dagens plagg är snygga avvaktar hon först lite med svaret;

”Eftersom det är arbetskläder det handlar om, så får man noga fundera över vad som anses vara snyggt. I min värld är det viktigt att kläderna inte är skrynkliga och de är hela och rena. Annars så tycker jag att en vit blus med blå passpoal är riktigt snygg eller motsatt färgsättning. Det är små detaljer som gör skillnad och även om jag i grunden anser att vi måste hålla det enkelt så skulle nog en följsamhet i Regionens grafiska profil vara snyggt.”

Marlene fortsätter:

”Men visst är det konstigt, att vi i ett så litet land som Sverige, inte kan enas om en och samma arbetsklädsel för vårdpersonal.”  

Marlene avslutar med att ge sin syn på framtiden arbetsplagg;

”Jag tror vi går mer och mer mot likformning och ett avskalat unisexmode. Den trenden ser vi ju redan idag. Den stora skillnaden kommer troligen inte att vara själva utformningen av plaggen utan  tillverkning och material. Ekologisk bomull försvinner helt och ersätts av andra alternativ som är bättre i både tillverkning och återvinning.”

/ Anna Hallberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Prenumerera på vår blogg!